Internationella kvinnodagen
Idag är inte en dag då vi säger grattis till kvinnor, det är inte en dag då män ska laga mat till sina kvinnliga partners eller komma hem med blommor och det är INTE en dag då män ska lyfta varför det faktiskt finns orättvisor som även drabbar dem (för det finns det såklart, det ojämlika samhället med starka könsnormer skapar naturligtvis negativa konsekvenser även för män).
Idag är en dag då vi ska lyfta fram de orättvisor mellan könen som fortfarande finns i det nordiska samhället och där kvinnor är det kön som drar det kortaste strået. Kvinnor har fortfarande lägre lön än män. Detta beror såklart på en mängd saker, men bottnar i de strukturer som gör att exempelvis traditionellt kvinnliga arbeten har lägre löner än traditionellt manliga och de stukturer som gör att kvinnor i större utsträckning än män tar ut föräldraledighet (drygt 80% mot drygt 20%). Det finns till exempel ingenting i vår biologi som säger att en treårig utbildning till sjuksköterska ska ge lägre betalt än en treårig utbildning till högskoleingenjör (och där kvinnor dessutom inom båda yrkena i snitt har lägre lön), utan det handlar om maktstrukturer och samhällsnormer. Dessa två exempel skapar dessutom fler orättvisor. Ofta argumenterar föräldar som delar upp föräldrapenningsdagarna ojämlikt det med att den som tjänar mera också är den som får jobba mera under tiden då en av föräldrarna är hemma, men detta gör i sig att kvinnor kommer att tjäna mindre. Ett annat tydligt exempel är skillnaderna i mäns och kvinnors pension, SCB skriver att kvinnor kan ta ut drygt 67% av männens pension när det väl är dags.
Idag är en dag då vi ska lyfta jämställdhet i ett internationell perspektiv: varför inte sticka dig en pussyhat? I en västvärld där en av de största politiska ledarna kan uttrycka sig på detta vedervärdiga sätt: "grab her by the pussy" och där kvinnor i andra delar av världen kämpar för sina grundläggande rättigheter finns det mycket att inte vara nöjd över.
Idag är en dag då vi kan hylla de fantastiska kvinnor som jobbat för feminismen på ett direkt eller indirekt sätt genom alla tider. De kan vara inom kulturen genom författare som Moa Martinsson och Chimamanda Ngozi Adichie. Eller inom forskningen som Marie Curie (som faktiskt blev uppmärksammad för sin forskning med två nobellpris) och Rosalind Franklin (som tyvärr dog ung och som inte alls har uppmärksammats för den forskning hon gjorde). De kan vara praktiker som den finska politikern Lucina Hagman eller teoretiker som Simone de Beauvoir.
Grunden är enkel: vi lever alla i ett patriarkat, där män och manliga egenskaper uppvärderas i ett system, och vi måste skapa förändring. En förändring som alla människor vinner på i slutet. Det är feminism.